Målningar som smakar currygryta, med lite lime och koriander kanske?

Karin Fast Aronsson visar måleri i det nya, lilla galleriet på Rackstadsmuseet.
Lena Hellström, chef för Rackstadsmuseet, invigde utställningen och jämförde färger och målandet med mat. Ja, det är en bra liknelse för mig med. Det är en rolig tanke, hur smakar en målning ...Är det en gryta, typ långkok, allt har gift ihop sig? Eller är det en wok?

Karins målningar har förstås lite olika smaker. Kolla in denna (hämtad från Karins hemsida, då jag tappat bort sladden för överföring av foton från mobilen, typiskt...).

 

Jag är nog inne på gryta, men inte långkok. Aubergine, fetaost, tomat, lite rosmarin och timjan kanske? Gott. OBS det är ingen värdering i vad det är för typ av mat! Gryta eller sallad, det är lika BRA mat, men definitivt olika typ av mat.

Och den här målningen då, Lars Agger, som ställer ut tillsammans med Kelvin Sommer på Konsthallen i Arvika:

 

Den smakar allt lite mer av lammracks och arabisk tabboleh, sån där härlig couscoussallad med massor av gurka, tomat, persilja och mynta i. Mums!

Och vad smakar denna då? Hittade den och massor av andra fina konstverk på Lars Lerin Sandgrundsmuseet, där Handikappsomsorgen Dagligverksamhet/Fritiden ställer ut (t.o.m 3/3). Riktigt fina grejor, jag blev väldigt inspirerad av den starka skaparkraften. Smakar kanske surdegsmacka med getost på? Och en rädisa...
Hej då!

Sånt jag sett - stjärnor, och filmen Äta sova dö

Har jag sett detta? Kanske i en dröm, eller upplevt det en vinterkväll. Eller är det bara fantasi? Jag vet i alla fall precis hur det känns att sitta där, högt uppe, totalt avslappnad. Och känna den friska luften mot kinderna och pannan. Känna den fuktiga doften i näsan. Känna närvaron av något, det stora, trygga.

Såg filmen "Äta sova dö". En totalt osminkad historia, helt igenom trovärdig. Ett litet samhälle, jag har sett de här miljöerna, jag vet precis. Folket som jobbar i industrin, företagsledningen, arbetsförmedlingens coach osv. Men huvudpersonen, Resa, hennes pappa och kompisar, nä, jag känner dom nog inte. Visste inte hur det var att komma dom så nära, för det gjorde jag nu. Och fick vara med i det de upplever. Vacker filmning och vilken klippning. Somliga scener får ta tid, så att jag hinner fatta. Ja, jag har blivit rikare, efter att ha sett den filmen. Glad att jag såg den.

Fantastisk morotssallad!

Jättelätt, jättegod, jättenyttig....och vacker!

Skala några morötter, kanske 1 medelstor per person. Riv med grova sidan.
Gör en vanlig fransk vinegrett, lägg till en vitlöksklyfta.
Rosta solroskärnor, kanske också sesamfrön. Obs sesamfrön blir otroligt snabbt klara.
Ner med morötter o frön i vinegretten. Rör om. På med basilikablad, de är dock inte nödvändiga, det blir gott ändå.

Alla mumsar glatt i sig!

En dos Helene Schjerbeck som målarinspiration

Såg Helene Schjerfbeck i helgen på Waldemarsudde i Stockholm. En sån modig och helt fantastisk målare! Jag blir tokig när jag tänker på att hon inte riktigt fick chansen att helhjärtat ägna sig åt konsten. I stället tog hon hand om sin mamma, hade ont om pengar, glömdes bort. Men konstigt nog så utvecklade hon sitt måleri i sin ensamhet, gick långt förbi sina samtida. Målade mer och mer förenklat, tog bort allt som inte var absolut nödvändigt. Några få färgackord. Rispade och gned på duken. Så uttrycksfullt. Gå och se hennes måleri på Waldemarsudde, hänger fram till 28 februari. Sen flyttar utställningen till Göteborg.


Waldemarsudde, Helene Schjerfbeck