Hur är målarformen idag då?

Jadå, det är verkligen en viktig fråga, för den varierar i högsta grad. Det är som kondition, en färskvara. Och har jag ett uppehåll så får jag kämpa mig igenom en tid av kämpa:
Först ett motstånd, det finns alltid något annat att göra (som att blogga kanske?).
När jag väl är i ateljén så måste den städas, ny energi ska in.
Sen kommer en kort fas av eufori, åhh, vad färgerna är underbara! Jag älskar mina penslar! Osv. Den tar tyvärr snabbt slut och ersätts av nästa fas (fasa).
Allt blir fult. Jag vet inte vad jag ska måla. Total idétorka. Varför håller jag på och plågar mig? Jag kan ändå inte måla, osv. En hemsk fas som består av förvirring, nedklankning och desperation.
I denna mörka tid brukar det då och då flamma upp ett litet ljus av klarhet. Jag ser något, det kanske kan bli något? Håll i, härda ut! Nästa fas är på väg......
Jag jobbar mer metodiskt, ett arbetslugn lägger sig. När jag varit i denna lugna och arbetssamma fas ett tag så DÅ - kan det underbara hända. Jag hittar en guldåder. Nu är det fantastiskt roligt igen, jag jobbar med iver och målmedvetenhet. Då ploppar målningarna fram, hurra!!!

Ja, så underbart ska det bli, om ett tag. Just nu är jag i mörkret där det då o då flammar till. Så därför lägger jag in en gammal bild här. En som påminner om en varmare tid. Ha det så gött!